Jag saknar...

I många tidningar har de börjat de skriva om studenten, allt ifrån kläder, mat och andra tips.

Själv hade jag en studenttjej förra året. Jag saknar faktiskt den tiden med allt var det innebar.

Jag saknar:

- letandet efter det perfekta mönstret och tyget till balklänningen, vilken mormorn sydde. Hon fick även sy studentklänningen som inte skulle vara vit utan ljusrosa. Hon har alltid varit lite speciell, min dotter. Balklänningen skulle inte vara som alla andras heller, det blev en väldigt vacker klänning i grålila och silver i 20-talsstil. Hon såg ut som en filmstjärna.

- planeringen av maten. Jag hade buffé med bla. marinerad lax, rostbiff, inbakad potatissallad, örtmarinerade rödbetor med parmesan, foccacia med färskpotatis, sallad och en härlig grön sås med spenat och vitlök. Jag gjorde allting själv, eftersom jag tycker att sånt är roligt. En del rätter gick att planera och lägga i frysen, och en del gick att förvara i skafferiet, som till exempel knäckebrödet jag bakade. Detta serverades med en hemgjord rabarbermarmelad med portvin i och en god brieost. Mamma bakade den mest fantastiska tårta som även den förvarades i frysen.

- inte trädgårdsarbetet och städningen, men det var ett nödvändigt ont. När det gäller trädgården hade jag fantastisk hjälp av mina föräldrar, som förresten hjälpte till med det mesta. Utan dem hade det nog inte gått.

- planera dukning och tält, fixa bord och stolar. Som tur är har man goda vänner och snälla kollegor som kunde bistå med utlåning och hemkörning av dessa.

- att göra inbjudningkort, servettringar, plakat, ordna bil till kortegen och annat småpyssel för att göra den här dagen oförglömlig för dottern. Och absolut inget fick vara i gult och blått. Det mesta gick åt det lila, rosa och vita hållet.

Behöver jag säga att dagen var jätterolig och väldigt lyckad, trots att regnet öste ner hela kvällen?

Fast det bästa var nog när jag hämtat dottern från det lokala danshaket klockan ett på natten, och vi satt i köket med all disk undanplockad och åt köttbullemacka och drack Baileys (jag kunde inte smaka något innan för jag skulle skjutsa).

Jag tänker ofta på detta både med ett leende och en tår i ögat. Nu studerar dotter på Högskolan, så om 2 år är det kanske dags för en ny fest!

(Om ni tycker att vädret är fint för att vara regn och ballongerna är lite "slaka" så är bilden tagen dagen efter).

Vi hörs!

Susanne